Henrik Larsson, Henrik Larsson, Henrik Larsson

Henrik Larsson, Henrik Larsson, Henrik Larsson. Efter hans bländande spel i gårdagens Champions Leaguefinal är jag mer övertygad än någonsin om att Henke är en av Sveriges mest imponerande fotbollsspelare någonsin. Hans målsinne, ambition, attityd, och kanske mest av allt - hans förmåga att komma tillbaka till toppform efter svåra skador. Jag blir smått rörd när jag läser om andra spelares och tränares respekt för honom.

Arsenals stjärnforward Tierry Henry sammanfattade gårdagens match på ett väldigt bra sätt:

"Everyone was talking about Ronaldinho before the game. I didn't see him today and I didn't see Eto'o. Henrik Larsson made the difference by setting up two goals. That was the key."

Det enda som jag saknade i gårdagens match var mer speltid för Henke och att han skulle fått avsluta sin karriär i Barcelona med ett mål. Då hade jag fällt en liten, liten tår av glädje.

Men två ligaguld på raken och två avgörande målpassningar för att säkra finalsegern i Champions League är ju ett fantastiskt avslut på en lång internationell karriär - oavsett om man fick göra mål i slutmatchen eller ej. Allsvenskan får nu privilegiet att se en toppspelare av rang i flera år framöver. Det är en sån där grej som egentligen inte händer.