Det socialdemokratiska tänket i skuggan av skandalen

Åtal ska, som jag förstått det, väckas mot SSU:s ordförande efter den inte helt lyckade kvällen på den halvsunkiga krogen i Stockholm.

Av någon anledning tycker jag att man i media missat det mest tidstypiska socialdemokratiska inslaget i skandalen. Trots allt hör det inte till normen att SSU-ordföranden eller andra sossar i fyllan och villan besöker halvsunkiga krogar, surnar till och går till handgripligheter mot och (påstådda!) rasistiska påhopp på krogpersonalen.

Vad som däremot känns mer i linje med dagens socialdemokratiska adel är SSU-ordförandens medföljande pressekreterares (påstådda!) hot i skuggan av dennes chefs (påstådda!) jättefadäs. Som jag minns det (jag kan ha helt fel!) ska den inte helt nyktre pressekreteraren (enligt uppgift!) ha sagt att man minsann skulle ta upp krogincidenten med justitieminister Tomas Bodström om fotfolket på krogen började jiddra och ställa till besvär för de odödliga (den sista biten av meningen lade jag till helt på eget bevåg)! Det låter ungefär som när man som barn hotade de läskigare ungarna från granngården med kompisens största storebror.

Att i en pressad och obehaglig situation hota med någon eller något riktigt läskigt som finns i ens någorlunda närhetskrets är en mänsklig reaktion. Men när "barn" är detsamma som "vuxen pressekreterare för Sveriges största politiska ungdomsförbund" och "kompisens största storebror" är "hela folkets justitieminister" så står något inte helt rätt till.