Jan Myrdal fortfarande vilse i sin egen ideologiska pannkaka

Jag kan rekommendera en läsvärd ledarartikel av Håkan Holmberg i Upsala Nya Tidning om den evigt förvirrade Jan Myrdal. Artikeln är föranledd av både gamla och nya rön om Myrdals inställning till folkmord. Som bekant har de flesta folkmorden genom historien inte ägt rum enligt Myrdal, eller åtminstone inte på det vis som de anses ha ägt rum av gängse historieskrivning. Nyligen har Myrdal, återigen, deklarerat att han inte alls såg något folkmord i Pol-Pots drömrike i vardande. Tvärtom hade kambodjanerna enligt Myrdal varit lyckligare idag om Pol-Pot fick vara kvar lite längre(!). Han är lite märklig vår gamle maoistiske skriftställare av rang. Och då har vi inte ens gått in på hans vurmande för sunkiga Förintelseförnekare.

Ett vänligt omdöme om Jan Myrdal är att han är trogen sina ideal. Det tragiska är att han är precis det - trogen sina ideal. Myrdal verkar redan i unga år ha bestämt sig för en historisk och universell plattform (klasskampen och antiimperialismen) och sedan hållit sig till den oavsett vilken fråga han dryftat, analyserat, rapporterat, suggererat, fabulerat kring. Likt många andra självutnämnda kulturradikaler ter han sig ha verkat i provokationens namn, att hela tiden testa gränser och ifrågasätta. Men när konstruktiv kritik och agitation mot en verklig eller uppfattad förtryckaröverhet istället övergår i ideologisk vilsenhet och oförmåga att se övergreppen i klasskampens och antiimperialismens namn förloras också trovärdigheten i densamma - det blir bara pannkaka av det hela. När bjälken suttit tillräckligt länge i det egna ögat kan det vara skönt att vila blicken på grandet i någon annans öga. För lika lite som detta bloginlägg gett någon som helst ny kunskap så är Myrdal och Co. helt oförmögna att tilldela världen ny kunskap utöver självklarheter som att ingen i världspolitiken är fri från synder - förutom Myrdal och Co. vill säga.