Tack för skrattet Cecilia Stegö Chilò

Som ny minister i en svensk regering är det nog inte helt enkelt att ha en helt skelettfri garderob. De är ju bara människor. Det är ju trots allt fullt möjligt att förlora statsministerposten på en felaktigt inköpt bit choklad. Det kan inte heller vara helt lätt att leva ett liv som på sikt ska kunna motivera en ministerpost som man aldrig förväntar sig inneha om fem, tio eller fler år. Att man likt den nya handelsministern köpt svart arbetskraft på 1990-talet, trots att man då (och kanske nu) var miljonär, är förstås väldigt obra. Sen finns det de fall där ironi och humor gjuts samman till en häpnadsväckande munter enhet.

Jag tycker verkligen att det är helt fantastiskt komiskt att den nya kulturministern gett blanka fan i att betala tv-licensen. Inte en gång. Inte två gånger. Inte under ett helt år, inte två. Det är en ödets ironi att den politiskt ansvarige för public service inte betalat en enda krona i tv-licens på SEXTON år. Men, vem vet... det kanske kan vändas till en styrka framöver. Kulturvänstern i Sverige blev ju helt bananas över utnämningen av Cecilia Stegö Chilò. Och det var innan det avslöjades att hon struntat i tv-licensen i SEXTON år.