Blade Runner Final Cut

Nu är den nya Blade Runnerboxen beställd. Innehåller enligt cdon.com följande:

1: "The Final Cut"Digitalt restaurerad och remastrad med nya filmsekvenser och specialeffekter som aldrig tidigare visats. 3 kommentarspår med filmskaparna.

2: "Dangerous Days: Making Blade Runner"Dokumentär med bortklippta scener och helt nya intervjuer. Följ med bakom kulisserna under den besvärliga filminspelningen och diskussionerna kring de olika versionera.

3: Tre kompletta versioner.1982 års amerikanska bioversion, 1982 års internationella bioversion och 1992 år Director's Cut. Alla på en och samma dvd, presenterade av Ridley Scott.

4: Från arkivet.En audiovisuell fest med över ett dussin sekvenser som skildrar olika aspekter av produktionen. Med Syd Mead och Jordan Cronenweth, dvd-restaureringar och äldre dokumentärer.

5: Arbetskopia.Sällan visade arbetskopior med alternativa filmsekvenser, musik och voice-over.
Herre min skapare vad jag kommer att se, lyssna och njuta. I've seen things you people wouldn't believe...

Dåligt packat kött

Per Gudmundson roar på temat dåligt packat kött och antidemokratiska demonstrationer i Salem kommun (SvD Ledarsidan 071209):

"Nazisterna samlas klockan 16 på parkeringen bakom Rönninge pendeltågsstation. Deras ledare och organisatörer har påbjudit yttersta skötsamhet och ordning. Alkoholförbud, rökförbud och vårdad klädsel ska iakttagas. Tillställningen ska ju vara en minnesstund för ett mordoffer, bevars. Någon vacker syn blir det ändå inte. Kvällsmörkret förmår inte dölja att det tusental som vill marschera är det vanliga patrasket av fjuniga tonåringar, slashasar, trasraggare och skinnbulor i illa sittande kläder. Så mycket dåligt paketerat kött har inte setts sedan Uppdrag Granskning i onsdags."

En teaterrecensionernas Borat

Det måste vara årets teaterrecension. "En styv studie av maktspel". En recension av pjäsen Best of Dallas i dagens Svenska Dagbladet.

Jag har aldrig läst något liknande. Morgonpendlartröttheten försvann. Jag läste den två gånger på morgonen.

Jag vill varken fördöma eller prisa, allra helst som jag inte sett den recenserade pjäsen. Men... jag-har-aldrig-läst-något-liknande! Först tappade jag hakan. Sen skrattade jag. Först högt, men sen förläget. Ungefär som när man ser ett inslag med Borat. Man gapskrattar men blir lite osäker på om det är rätt läge att skratta. Du vet, skrattar jag för att det är roligt? Eller skrattar jag för att jag är rasistisk innerst inne? Hjälp! Man skruvar på sig. Det är obehagligt. Roligt, men lite jobbigt.

Jag läste recensionen en gång till under lunchen. Sen en gång till för några kollegor bara för att diskutera texten. Är det ett skämt? En karikatyr på kultursidor i allmänhet och bisarra teaterrecensioner i synnerhet? Försöker någon göra sig lustig på feministers bekostnad? Är recensenten en militant feminist som skriver med gravallvar? Läs recensionen. Läs den och häpna.

UPPDATERING
Min fru säger att jag läst alldeles för lite om maktstrukturer. Hon säger sig förstå precis vad recensenten menar. Att pjäsen är bisarr är en helt annan sak osv.

Det finns tydligen fler kandidater än Hillary och Obama

Nu börjar svensk media fatta att det finns fler presidentkandidater än Hillary och Obama. Och ett parti till dessutom som i sin tur har flera kandidater. Tänka sig...

En mördare släpps fri

Åmselemorden för cirka 20 år sedan var, som flera dagstidningar beskriver det, en realitysåpa innan fenomenet ens uppfunnits. Mördaren, Juha Valjakkala, blev superkänd på nolltid. Liksom i många tidigare fall fick den farlige mannen en svärm av beundrare av det täckta könet. Det enda han behövde göra var att kallblodigt mörda tre vanliga människor i Åmsele, Västerbotten. En pappa. En mamma. En son. Pappan och sonen fick under hot knäböja framför mördaren och be om nåd innan de blev avrättade med hagelskott i huvudet. Mamman blir i ett senare skede ihjälslagen med hagelgeväret och dessutom knivskuren och stucken flera gånger av mördaren.

Jag tror inte på dödstraff. Jag tror på en andra chans. Jag vill tro på en kriminalvård värd namnet. Jag tror på att förlåta utan att för den skull glömma. Jag tror på att gott uppförande ska löna sig för fängelsekunder. Jag tror att det är väldigt svårt att döma i vissa brottsmål. Jag tror att det finns en varierande stor risk för att oskyldigt dömda inte får upprättelse. Jag tror på principen om att hellre fria än fälla om bevisen inte är tillräckliga. Men jag tror också på det okränkbara människovärdet, vikten av att normala människor litar på rättssystemet, att vissa brott är så pass grova att de knappast kan hanteras som vilka andra brott som helst.

Mördaren har suttit i fängelse i cirka tjugo år. Det är en lång tid. Ställt i relation till det brott han begått är det knappast att se som i överkant. Snart är mördaren fri. Rättvisa? Jag undrar hur jag skulle känna om jag var släkt till den pappa, mamma och son som avrättades den där dagen på kyrkogården i Åmsele?

Oljepriset inte en spegling av verkligheten

En "top energy analyst" på Wall Street berättar i en intressant artikel i Foreign Policy varför dagens prisnivå på olja (nära 100 dollar per fat) inte längre reflekterar verkligheten. Den stigande efterfrågan på olja efter Kinas och Indiens ökade behov kan enligt Gheit knappast ensamt förklara prisökningen på 60% - och detta under de senaste sex månaderna(!).

Gheit menar att efterfrågan i själva verket dämpats under den senaste tiden. Förklaringen till det skenande oljepriset ligger istället i derivat och vår (marknadens) rädsla. Utan spekulation i olja och omotiverad rädsla talar fundamenta enligt Gheit för klart lägre priser. Läs mer här.