En teaterrecensionernas Borat

Det måste vara årets teaterrecension. "En styv studie av maktspel". En recension av pjäsen Best of Dallas i dagens Svenska Dagbladet.

Jag har aldrig läst något liknande. Morgonpendlartröttheten försvann. Jag läste den två gånger på morgonen.

Jag vill varken fördöma eller prisa, allra helst som jag inte sett den recenserade pjäsen. Men... jag-har-aldrig-läst-något-liknande! Först tappade jag hakan. Sen skrattade jag. Först högt, men sen förläget. Ungefär som när man ser ett inslag med Borat. Man gapskrattar men blir lite osäker på om det är rätt läge att skratta. Du vet, skrattar jag för att det är roligt? Eller skrattar jag för att jag är rasistisk innerst inne? Hjälp! Man skruvar på sig. Det är obehagligt. Roligt, men lite jobbigt.

Jag läste recensionen en gång till under lunchen. Sen en gång till för några kollegor bara för att diskutera texten. Är det ett skämt? En karikatyr på kultursidor i allmänhet och bisarra teaterrecensioner i synnerhet? Försöker någon göra sig lustig på feministers bekostnad? Är recensenten en militant feminist som skriver med gravallvar? Läs recensionen. Läs den och häpna.

UPPDATERING
Min fru säger att jag läst alldeles för lite om maktstrukturer. Hon säger sig förstå precis vad recensenten menar. Att pjäsen är bisarr är en helt annan sak osv.