Orhan Pamuk. Äntligen!

Svenska Akademins ständige sekreterare Horace Engdahl motiverade årets Nobelpristagare i litteratur med orden ”som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning” (Goddag yxskaft).

Pristagaren, turkiske författaren Orhan Pamuk, är i mitt tycke ovanligt känd för att vara en Nobelpristagare i litteratur. Inte sällan brukar ju vinnaren vara a.) ytterligt svår att förutse och b.) näst intill helt okänd utanför finlitteraturens konnesörers korridorer (förvisso två sidor av samma mynt).

Svenska akademiens val är, ska väl tilläggas, inte så lite politiskt (vare sig det var deras avsikt eller ej) och ett tydligt ställningstagande för yttrandefriheten. Pamuks uttalanden om det osmanska folkmordet på kristna minoriteter under tidigt 1900-tal väckte ramaskri i Turkiet. Förra året åtalades Pamuk för att han i en intervju sagt att "trettio tusen kurder och en miljon armenier har dödats här och nästan ingen annan än jag vågar tala om det". Liksom många andra glömde han dock att nämna assyrier, syrianer och kaldéer.

Om du känner dig osäker på Pamuks Nobelkvaliteter så kanske nedanstående internetenkät kan hjälpa till. På Aftonbladet kunde man kl. 13.54 läsa följande:

"Har du läst något av Orhan Pamuk?
Ställningen just nu:
Ja (6.0 %)
Nej (94.0 %)"

I rest my case så att säga. Killen är uppenbarligen av Nobelvirke enligt pkt b ovan.