Smarta mutor - framtidens vapen?

Anna Dahlberg skriver i en intressant ledare i Expressen om de positiva effekterna av den amerikanska strategin att använda mutor i Irak. Begreppet "The Sunni Awakening" nämns oftare.

"Det så kallade sunnitiska uppvaknandet bygger nämligen inte bara på att klanledarna har tröttnat på al-Qaida, utan på att de har hittat en bättre sponsor – USA.USA har på sistone anställt runt 70 000 unga män – nästan uteslutande sunniter – som så kallade ”Iraqi Security Volonteers”. Deras jobb är att stå vakt vid vägspärrar några dagar i veckan och se till att hålla al-Qaida borta från området.För detta får var och en 300-400 dollar i månaden, en bra lön i krigets Irak. Och det är ingen hemlighet att en beskärd del av dessa pengar hamnar i shejkernas egna fickor.Förr tog shejkerna emot pengar av al-Qaida för att lägga ut vägbomber – någon nämner beloppet 300 dollar per IED. Nu cashar de in från USA i stället.En källa med god insyn i den amerikanska planeringen säger till mig: ”Vi mutar shejkerna så att de inte ska skjuta på oss! Det är vad det handlar om i praktiken.”"

Fred Kaplan var i en artikel i Slate i maj 2003 inne på samma tema. Smarta mutor kan lika gärna ses som smarta vapen. Mycket smarta vapen skulle jag vilja påstå. Kaplan citerar en artikel i Defence News där General Tommy Franks, som var Chief of U.S. Central Command, bekräftade de tidigare ryktenaAmerikanska specialstyrkor hade innan det andra Gulfkriget startade mutat irakiska generaler att lägga ned vapnen. Enligt Defence News uttryckte en annan källa det hela på följande intressanta sätt:

"What is the effect you want? How much does a cruise missile cost? Between one and 2.5 million dollars. Well, a bribe is a PGM [precision-guided munition]—it achieves the aim, but it's bloodless and there's zero collateral damage."

Tunga argument skulle man kunna säga. Tänk bara vad en strategi av det här slaget skulle kunna åstadkomma i konfliktzoner där det är vanligt med krigsherrar och milismän som strider för högstbjudande part.

Problemet är förstås hur länge en mutkultur kan upprätthållas utan att den implicit stimulerar väpnade konflikter. Dvs. när blir det lönsamt att starta en konflikt i syfte att bli mutad? Det finns också all anledning att fråga sig vad det skulle innebära för möjligheterna att genomföra en tänkbar transition från en mörk dåtid till en förhoppningsvis ljusare framtid à la Samuel Huntington's Torturer Dilemma. Dvs. ska man Prosecute and Punish eller Forgive and Forget dåtida brott mot mänskliga rättigheter.

Losing a child

No parent should have to live longer than his or her children. As a parent I very seldom think about the unthinkable. It's to painful, and why should I? It doesn't lead to anything. Or?

I came upon a captivating article in BBC News the other day. The writer has, as he puts it, become a member of a club he doesn't want to be a member of. His story is heart aching but wonderfully written. He describes his bottomless sorrow, a tsunami of grief. His infinite grief remind me of the greatest gift of all and that I should cherish every day that I coexist with those wonderful beings that are a part of me. Individuals that wouldn't be here if it wasn't for me and their mother. I hope that I will be able to think about this every time when I feel that my little darlings are absolutely annoying, everytime when I'm tired and fed up. I hope that I will be able to fully appreciate them as they undoubtadly deserve to be appreciated.

Shut Up Chavez

Ett angeläget initiativ: Shut up Chavez.

Farsen i Darfur fortsätter

Upsala Nya Tidning citerar TT häromveckan:

"Vi vägrar ta emot (ingenjörsstyrkan) från Norge och Sverige. Vi accepterar inte detta. Vi är övertygade om att de personer som de insisterar på att skicka till oss från Sverige och Norge är underrättelseagenter, nämligen från Mossad och CIA."

Utöver att israeliska regeringsföreträdare torde höja både ett och två ögonbryn över den fabulerade kopplingen till Sverige och Norge, vilka allmänt inte kännetecknas som världens mest Israelvänliga länder, så är den sudanesiske presidentens uttalande ännu ett en scen i den långa farsen om världssamfundets oförmåga att hantera den sudanesiska regimen i Khartoum.

Föga förvånande accepterar president al-Bashir bara ingenjörstrupper från Kina och Pakistan. Det är förstås logiskt eftersom det är två länder med vilka Khartoum har utmärkta relationer.

Man kan också se uttalandet som ett intressant inlägg om åtminstone två fenomen. Dels ger det en ny intressant tolkning av den skandinaviska vänsterrörelsernas självbild som en neutralitetens högborg, en antiimperialistisk fyr i det kapitalistiska mörkret. Dels kan man förvånas över de röster som ser Darfurproblematiken som ett uttryck för USA:s törst efter olja och baser. USA invaderade Irak på grund av oljan och på grund av oljan i Sudan bryr de sig inte om Darfur... näe, vänta lite... ehh... hmm... fan också! Hur brännmärker man USA för att de inte invaderat Sudan? Hmm... JA! Kina!!! Kina hann före USA. USA blir avundsjukt. USA behöver mer olja (inte Kina?). USA kallar den komplicerade klanfejden för folkmord. Då brännmärker de Sudans regering och därmed Kina som har fingrarna i nästan varenda sudanesisk oljepöl. Det vi ser är... ett nytt - kallt - krig... om oljan. Mmm... Det är nästan som på den gamla goda tiden då det stod mellan gott och ont, mellan kommunism och kapitalism.

Håll käften! Ett kungligt bemötande

Jag har fått en idol. Ja faktiskt. Spaniens kung bad nyligen diktatorn Hugo Chavez att hålla käften. Underbart. Det vore väl trevligt om utfallet hade någon som helst effekt på Chavez - denne ordförande i diktaturernas interna beundrarklubb. Men... det har det väl tyvärr inte. Har vi riktig tur så känner sig den spanska kungen inte begränsad till denne diktator. Fler diktatorer borde hålla käften.