Socialdemokratiskt navelskåderi?

Än så länge har det inte uppmärksammats så värst mycket att Socialdemokraterna helt frångått normalt förfarandesätt i samband med att budgetpropositionen lades på riksdagens bord. Normalt så skriver oppositionspartierna sina skuggbudgetar som svar på regeringens budget. Men inte socialdemokraterna i opposition. De skriver istället en skuggbudget som svar på sin egen ekonomiska vårproposition! Fantastiskt komiskt egentligen... när man tänker efter.

En illustration av socialdemokratiskt navelskåderi kan tyckas. Förklaringen är väl snarare att Finansdepartementet redan gjort budgetarbetet åt den tidigare socialdemokratiska regeringen - utifall att socialdemokraterna skulle gå och vinna valet i september. Sossarna orkade sedan uppenbarligen inte börja om från början och göra en ny budget med utgångspunkt i den nya regeringens tankar. Copy and paste-metoden fick gälla fullt ut.

Tidspressen syns tydligt budgetmotionen. Estetiskt sett är den bara snäppet bättre än en b-uppsats i statskunskap. Notera i motionsrubriken att det numera heter:

"Alla ska med - inte bara några" istället för "Alla ska med - så är det bara".

Den föregående var väl lite klatschigare - om än mer von oben. Den nya avslutningen är mera... hackig.

Borelius: Sveriges kortaste minister?

Jag har fortfarande inte sett ett skriftligt "bevis" på att Maria Borelius slagit svenskt rekord i kortaste tid som minister. Är det någon som vet? Efter blott åtta dagar som handelsminister har hon nu avgått och bidragit till att ge socialdemokraternas partisekreterare möjligheten att skriva en indignerad artikel om eliter i ett eget universum. Som bekant kan Margareta Ulvskog vara mer indignerad än de flesta. Nu känns det ändå som att hon blivit serverad en härligt smaskig överklasskandal som passar som handsken för hennes klasskampsretorik. Ingen höjdarstart för borgerligheten. Jag fick ett gott skratt åt kulturministerns sextonåriga tv-licensskolk. Men skrattet fastnade i halsen. Den nya borgerliga regeringen kunde ha fått en sämre start. Men inte så värst mycket sämre...

Diplomatins tid är över i Darfur?

Fler och fler börjar inse att folkmordet i Darfur är ett folkmord. Eller åtminstone att det börjar bli ett folkmord. Om omvärlden väntar ännu lite längre så kommer alla tvivel att skingras. Då kommer det vara glasklart att det är ett folkmord. Än så länge har ju faktiskt bara några ynka hundra tusen människor dödats.

Enligt Sveriges Radios hemsida så anser ansedda International Crisis Group (ICG) att diplomatins tid är över i Darfur-frågan. Det har den visserligen varit länge, men ändå. Enligt ICG kan bara hårda och riktade sanktioner tvinga regimen i Khartoum att släppa in den stora FN-styrka som bl.a. Sverige sagt ja till att delta i (den socialdemokratiska regeringen fattade det officiella beslutet som dock hänger på att Khartoum säger ja, vilket de absolut inte tänker göra).

I presentationen av sin rapport skriver ICG att:

“There is a third way between the current approach of gentle persuasion and a full-scale, non-consensual military intervention”. “We need a series of economic, legal and more limited military measures that impose a cost on regime officials responsible for continuing the destruction and blocking the UN force”.

ICG vill med andra ord se reseförbud och frysta regeringschefstillgångar och sanktioner riktade mot den sudanesiska oljeindutrin samt flygförbudszoner för att förmå Khartoum att släppa in FN:s fredsstyrka. Oljesanktioner kommer Kina givetvis att vägra eftersom Kina är i färd med att köpa upp stora delar av Sudans oljetillgångar. Flygförbudszoner borde vara lättare att acceptera internationellt, men är det förstås inte. Reseförbud och frysta stålar riktade mot regeringen brukar väl funka sisådär. I allt väsentligt tycker jag att ICG:s rapport visserligen är en repetition av en rapport de presenterade för ett par år sedan. Gott så. Folkmordet i Darfur behöver all uppmärksamhet det kan få.

Därför är det positivt att en afrikansk president i tisdags att ta orden folkmord och Darfur i sin mun. Nigerias president Obasanjo Khartoum uppmanade regimen i Khartoum att släppa in FN-styrkor i Darfur. Å andra sidan är han tyvärr rätt oväsentlig som enskild person för en förändring till det bättre.

ICG anser också att.

"The U.S., UN, AU and European Union, should act together to the greatest extent possible but as necessary in smaller constellations and even unilaterally."

Att USA, FN, AU och EU skulle kunna agera tillsammans känns ju inte helt troligt (milt uttryckt). Och det finns knappast någon annan utväg än att ett eller flera länder agerar enligt slutklämmen på meningen: "even unilaterally". Och därmed är vi tillbaka i det andra ordet i meningen: "U.S.". Men givet kampen mot terrorism, den fiaskobetonade tragedin i Somalia på 1990-talet och de samtida ansträngningarna i Irak och Afghanistan samt ställningskriget mot Iran, och numera också Nord Korea, leder knappast till ett fysiskt engagemang i Darfur. Och då har jag inte ens nämnt den totala motviljan inom FN-apparaturen inför ett dylikt scenario. Sverige och resten av EU kommer dock säkerligen att bidra till en fredsbevarande styrka när folkmordet är genomfört och vi alla med säkerhet vet att det faktiskt var ett folkmord enligt den gängse men felaktiga tolkningen av folkmordskonventionen. Aldrig mer... tills det händer nsäta gång.

Oui till franskt förbud mot folkmordsförnekelse

Och idag blev det så fastställt: det franska parlamentet ställde sig bakom förslaget att det är ett brott att förneka att armenierna 1915 utsattes för ett folkmord under det osmanska väldet. I Turkiet råder det exakt motsatta läget: det är förbjudet att kalla händelserna 1915 för folkmord. Problemet med folkmordet på armenier OCH assyrier, syrianer och kaldéer är att det skedde några decennier innan folkmordskonventionen trädde i kraft. Ur strikt internationellt rättsligt hänseende har således inga folkmord genomförts innan 1951 då konventionen trädde i kraft. Krasst sett torde man kunna säga att det franska parlamentet vill förbjuda förnekelse av något som inte finns(!). Men kanske kan detta vara ett första steg mot förändring. Vad vet jag.

Orhan Pamuk. Äntligen!

Svenska Akademins ständige sekreterare Horace Engdahl motiverade årets Nobelpristagare i litteratur med orden ”som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning” (Goddag yxskaft).

Pristagaren, turkiske författaren Orhan Pamuk, är i mitt tycke ovanligt känd för att vara en Nobelpristagare i litteratur. Inte sällan brukar ju vinnaren vara a.) ytterligt svår att förutse och b.) näst intill helt okänd utanför finlitteraturens konnesörers korridorer (förvisso två sidor av samma mynt).

Svenska akademiens val är, ska väl tilläggas, inte så lite politiskt (vare sig det var deras avsikt eller ej) och ett tydligt ställningstagande för yttrandefriheten. Pamuks uttalanden om det osmanska folkmordet på kristna minoriteter under tidigt 1900-tal väckte ramaskri i Turkiet. Förra året åtalades Pamuk för att han i en intervju sagt att "trettio tusen kurder och en miljon armenier har dödats här och nästan ingen annan än jag vågar tala om det". Liksom många andra glömde han dock att nämna assyrier, syrianer och kaldéer.

Om du känner dig osäker på Pamuks Nobelkvaliteter så kanske nedanstående internetenkät kan hjälpa till. På Aftonbladet kunde man kl. 13.54 läsa följande:

"Har du läst något av Orhan Pamuk?
Ställningen just nu:
Ja (6.0 %)
Nej (94.0 %)"

I rest my case så att säga. Killen är uppenbarligen av Nobelvirke enligt pkt b ovan.

Tack för skrattet Cecilia Stegö Chilò

Som ny minister i en svensk regering är det nog inte helt enkelt att ha en helt skelettfri garderob. De är ju bara människor. Det är ju trots allt fullt möjligt att förlora statsministerposten på en felaktigt inköpt bit choklad. Det kan inte heller vara helt lätt att leva ett liv som på sikt ska kunna motivera en ministerpost som man aldrig förväntar sig inneha om fem, tio eller fler år. Att man likt den nya handelsministern köpt svart arbetskraft på 1990-talet, trots att man då (och kanske nu) var miljonär, är förstås väldigt obra. Sen finns det de fall där ironi och humor gjuts samman till en häpnadsväckande munter enhet.

Jag tycker verkligen att det är helt fantastiskt komiskt att den nya kulturministern gett blanka fan i att betala tv-licensen. Inte en gång. Inte två gånger. Inte under ett helt år, inte två. Det är en ödets ironi att den politiskt ansvarige för public service inte betalat en enda krona i tv-licens på SEXTON år. Men, vem vet... det kanske kan vändas till en styrka framöver. Kulturvänstern i Sverige blev ju helt bananas över utnämningen av Cecilia Stegö Chilò. Och det var innan det avslöjades att hon struntat i tv-licensen i SEXTON år.

Anna Politkovskaja mördad

Anna Politkovskaja mördades idag i en hiss i huset där hon bodde i Moskva. Hon blev 48 år gammal.

Hennes modiga och enträgna arbete med tidningen Novaya Gazeta som plattform har varit av central betydelse för kunskapsspridning om vad som pågår i Tjejtenien. Hennes betydelse för rapportering från Tjetjenien och de ryska övergrepp som begåtts, begås och kommer att begås kan inte överdrivas. Politkovskaja har även agerat medlare mellan den ryska regeringen och tjetjenska rebeller och terrorister.

I ett tidigare inlägg om henne skrev jag:

"[U]tan Politkovskaja finns det anledning att påstå att berättelserna om övergreppen i Tjetjenien inte nått långt utanför den ryska gränsen."

Nu har även denna röst tystats. Vilka som ligger bakom mordet kan man spekulera kring. Jag vet vad jag tror. Politkovskajas liv har varit hotat i åratal. År 2004 var hon en hårsmån från att stryka med på grund av förgiftad mat. Då var hon på väg för att rapportera från Beslandramat.

Enligt BBC News publicerades hennes sista kända artikel för Novaya Gazeta den 28 september i år. Däri kritiserade hon de pro-Kremlinmiliser som opererar i Tjetjenien som en del av den ryska regeringens så kallade "Chechenisation policy".

Anna Politkovskaja var mor till två barn.

Till yttermera visso Carl Bildt

Sveriges nye utrikesminister Carl Bildt tillfrågades i Expressen om vad som talade mot att han skulle ta jobbet:

"Det mesta! Att ha en gammal statsminister i ett nytt gäng. Så jag frågade Fredrik: "Har du tänkt igenom det här?" Men Fredrik är en man som tänker igenom saker. Till yttermera visso hade han ju konspirerat med de övriga tre partiledarna. Så alla hade tänkt igenom det här och dessutom talat sig samman."

Till yttermera visso är ett väldigt Carl Bildtskt uttryck må jag säga.

Job 7:4

Min gode vän C. från studietiden i England gav mig en dag för många år sedan ett bibelcitat. Förmodligen för att han funnit en samtalspartner i mig. C. gillade stora tankar och frågor, vi satt ofta på sena kvällar och nätter och resonerade om livets stora mysterier och paradoxer. C. hade ett öppnare sinne än jag. Han gillade piller och röka av allsköns slag och var, misstänker jag, den stora pillertrillaren i området. "No, no. Nothing dangerous. It's all very harmless. Just for fun or for relaxing. You know... expanding your mind and shit... he, he, he...) Nåväl. Citatet har jag haft i bakhuvudet då och då ända sen dess. Jag köpte hela Jobs bok i en bokaffär innan jag flyttade hem från England. Det är ju inte världens mest upplyftande bokavsnitt, men citatet jag fick från C. är omöjligt att få ur huvudet. För C. var citatet en självklarhet. "It's you! You are Job. You are Job 7:4. Don't you see?!" Knappast svarade jag. Då...

"7:4
When I lie down, I say, When shall I arise, and the night be gone? and I am full of tossings to and fro unto the dawning of the day."