Äntligen en vettig familjebil

Nu är den snart en inte alltför vanlig syn på svenska vägar: familjebilen med stort F. Aston Martin Rapide. Funderar allvarligt på att köpa en. Ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha.

F1 i landet down under i helgen

I helgen kan Giancarlo Fisichella upprepa vinsten i Melbourne förra året. Men då måste kvalificeringen gå avsevärt mycket bättre än fredagens träning. Giancarlo hade inte bättre än elfte tid.

“It was a bit of a difficult day for me. The cold temperatures meant the car was understeering a lot, and we had just started to improve the balance when I felt something strange with the engine. I brought the car back to the garage slowly, and we found the fuel feed problem after the session. On the positive side, Fernando’s times showed that the car is quick at this circuit so I think we will be in a strong position.”

Shakespearapor vs. Bloggare

Eminente skribenten Hakelius skrev i en chat med läsare på Aftonbladets nätupplaga den 16 januari i år att:

"[J]ag läser sällan bloggar om de inte handlar om något intressant. Någon påstod att sannolikhetskalkyler visar att om man sätter en miljon apor framför varsin dator så kommer någon av ren slump att förr eller senare skriva ut shakespears samlade verk. Bloggningen motbevisar detta."

Eller för att tala med Descartes:

Blogito ergo en apa.

Att utse en ny utrikesminister

Jag säger inte att det var så här det gick till, men det skulle kunna ha gjort det.

Göran Persson: Tjenare Jan, det är Göran.
Jan Eliasson: Hej, hej, är det du som ringer. Det var inte igår.
GP: Nej, det var ett tag sen. Du, jag har lite bråttom så jag ska fatta mig kort.
JE: OK?!
GP: Laila har ju avgått och... vi måste ha någon som inte sätter foten i mun hela tiden. Bosse har fått ta över tillfälligt. Jävligt tillfälligt kan jag säga. Ehh... och mina alternativ är få som du förstår. Urban funkar ju inte mot fotfolket. Carin är ju åt helvete för mycket åt vänster.
JE: Östros då? Det lät som om det redan var klart?
GP: Nej, nej, nej. Jag vet inte var det där kom ifrån. Skit samma. Men du, jag måste ställa några korta frågor för att kolla några saker. OK?
JE: Ehh... javisst.
GP: Bra.
1. Tycker du att Bush är en jävla Texasgubbe?
JE: Njaa. Han är ju från Texas, men så skulle jag ju aldrig uttrycka mig.
GP: Bra, mycket bra.
2. Tycker du att den israeliska säkerhetsbarriären är helt sjuk och för jävlig?
JE: Njaaa. Det är klart att den kan och ska kritiseras för den sträckning som ligger på ockuperad mark, men jag skulle ju aldrig uttrycka mig så där.
GP: Bra, jättebra.
3. Lyssnar du på nyheter och läser tidningar när du är ledig?
JE: Självklart! Vad tror du om mig egentligen?
GP: Ja förlåt, men jag var tvungen att fråga.
4. Kan du ta jobbet redan från april månad?
JE: Njaa. Det kan nog bli svårt. Jag har ju ordförandeskapet i generalförsamlingen tar ju sin tid alltså.
GP: Nej men, det är hur lugnt som helst. Du kan fippla med utrikesjobbet någon gång framåt sommaren eller så. Det är ingen som kommer att märka någon skillnad. Det viktiga är att du inte vräker ur dig en massa stolligheter. Det är ändå ingen som bryr sig om utrikespolitiken i valtider.
JE: Njaa. Tror du verkligen det.
GP: Nej, jag tror inte. Jag vet.
JE: Jahaa...?
GP: Men då säger vi så. Jag ber pressavdelningen att bjuda till presskonferens på måndag den 27:e. OK?
JE: Jaha? Ja, vi säger väl det då.

Den humoristiske diktatorn?

Enligt Dagens Nyheter, och andra, bestämde Libyens diktator Muammar Khaddafi nyligen att hans land är det mest demokratiska i världen(!). Muammar ville nog bara skoja lite med auditoriet i Columbia University han talade till via videolänk. Muammar kanske var nervös inför anförandet. Att våga driva med sig själv är en vanligtvis ganska uppskattad isbrytare. Varför Columbia University överhuvudtaget valt att inbjuda Khadaffi att tala om demokrati ser åtminstone jag som ett tydligt utslag av sarkastisk humor.

How to Dismantle a Terrorist Organization

Yet another interesting, extraordinary even, article from The Atlantic.
A man called Kevin Fulton was both an IRA-terrorist and a British spy at the same time. In "[t]he untold story of how British intelligence infiltrated and undermined the IRA" Fulton explains that:

"You cannot pretend to be a terrorist, I had to be able to do the exact same thing as the IRA man next to me. Otherwise I wouldn't be there."

Thus;

"The Dirty War provides a model for how to dismantle a terrorist organization. The trick is to not mind killing, and expect dying."

And to not mind killing innocent people one might add. Terrorist organisations such as the IRA or all of the al-Qaeda offspring are certainly very hard to infiltrate, and extremely hard to break. But there will always be means unsuitable for reaching the end. And one can obviously become a monster when hunting for monsters.

The Responsibility to Talk about the Responsibility to Protect

Roughly five years after it was presented to the world, the brilliant idea of a responsiblity to protect rather than a right to intervene, is beginning to attract a suitable amount of attention. Since last year, "The Responsibility to Protect" is now, in writing, a part of the UN. In the last summit they finally incorporated the principle in a top notch UN document. About time I'd say. So, is it going to die on the altar of dashing slogans, however hollow, or come to change the international system entirely? Only time can tell. Call me a cynic but I believe in the potential changes only when I see it. My head spins when I speculate on all potential consequences of a thouroghly implemented R2P. It is my hope that this principle will help the UN, countries and leaders to stop massive crimes against humanity and the worst crime of all: genocide.

Neo, 15 ambassadörer, Muhammedbilderna, världen och verkligheten

Jag kan rekommendera Sofie Nerbrands artikel "Liberalismens fiender och förnekelse", i senaste numret av magasinet Neo (nr. 2, mars/april 2006), för en intressant interiör från ett möte mellan svenska journalister, en person från socialdemokratiska broderskapsrörelsen, en känd miljöpartist och femton ambassadörer för länder* i det som förenklat kallas den muslimska världen. Under mötet diskuterade man Muhammedbilder för fulla muggar. Nerbrand ger en intressant bild av olika världs- och verklighetsuppfattningar.

Bland det första som händer är, enligt Nerbrand, att Syriens ambassadör säger att journalisterna inte får skriva om det som sägs vid mötet(!). Fantastiskt! När Nerbrand efterhand påpekar det orimliga i bojkotten mot Arla svarade den egyptiske ambassadören att "EU ju bojkottar Hamas". Hoppla! Eller "God dag yxskaft" som Nerbrand uttrycker det. Broderskaparen och miljöpartisten betonar att det är "främlingsfientliga" Danmark som är problemet. Riktigt bisarrt blir det när den iranske ambassadören påstår att "det inte finns några som helst bevis för att det existerar någon antisemitism och antisionism i arabvärlden". Kommentarer är överflödiga. Syriens ambassadör generar sig själv med att bedyra att att våldet på gatorna och brännandet av danska flaggor "inte underblåses av staten och att den heller inte har kontroll över situationen".

Ja, ungefär så där lät det. Dock inte från alla. Den turkiske ambassadören, exempelvis, betonade glädjande nog vikten av dialog.

* Iran, Irak, Syrien, Saudiarabien, Kuwait, Libanon, Marocko, Algeriet, Tunisien, Förenade Arabemiraten, Pakistan, Malaysia, Turkiet och Indonesien.

Ringholm överraskad utrikesminister

Enligt Aftonbladet/TT blev den nyutnämnde utrikesministern Bosse Ringholm överraskad av den snabba utvecklingen med Freivalds avgång och hans egen utnämning.

"- Ja, det är klart att det var en överraskning för mig."

Regeringskansliets uppenbara problem med internkommunikation, och som påvisats av exempelvis Tsunamikatastrofen, verkar fortfarande vara ett grundläggande problem. Vi får hoppas att Bosse blev informerad av statsministern innan han de facto blev utnämnd till ny utrikesminister.

Ringholm säger vidare att.

"Beslutet var i och för sig överraskande, men sedan täcker vi ju alltid upp för varandra när någon är borta. På det viset har jag vikarierat både som försvarsminister och finansminister, och på en rad olika poster".

Så behändigt. Så praktiskt. Uppenbarligen är inget ministerämbete tyngre än att vem som helst av de andra ministrarna när som helst kan rycka in och med ena handen fixa även en annan ministerpost. Kan man extraknäcka som försvarsminister och finansminister och en rad olika poster kan väl gärna prova på utrikesministerposten också. Jag menar, ombyte förnöjer. Man kanske kunde ha ett rotationsschema eller en slumpgenerator som avgör vem som ska göra vad under säg en halvårsperiod?

Frågan är om det blir Carin Jämtin som får ta över från Bosse. Då blir vänstersossarna alldeles till sig.

Halvhjärtad melodifestivalsk avbön

Efter att jag i tidigare inlägg gjort mig lustig över Melodifestivalen som företeelse, enbart utifrån en delfinal med dåliga låtar och ett sångnummer framför tre plyschelefanter och så vidare, ser jag mig nödgad att revidera min kritik. Finalen innehöll åtminstone fyra låtar av (i sammanhanget) hög klass.

MEN... precis som Hothouse Flowers' "Don't Go" var den bästa låten, om än utom tävlan, vid 1988 års Eurovisionschlagerfestival, gick fagra programledaren Lena Philipsson och krossade årets bidrag med den nya singeln "Jag ångrar ingenting" (ironi och sarkasm är ofta underhållande). Och under 1996 års motsvarighet sjöng Morten Harket, också han utom tävlan och i egenskap av programledare, den bombastiska och vackra sången "Heaven's Not For Saints". Och ja, de tävlande förvandlades till parenteser.

Vad eller vem är bögfaktorn?

Ikväll sändes så SVT:s Dokument inifrån granskning av Kristdemokraterna. Som jag skrivit om i tidigare inlägg (27/2, 2006) så skulle SVT:s granskningar av partierna utgå från följande programförklaring:

"Vilka händelser och influenser har varit avgörande för partiets viktigaste ställningstaganden? Vad har fått stryka på foten längs vägen? Sju undersökande dokumentärer med ambitionen att lägga grunden för en intressantare valrörelse."

Inte ens med en oproportionerligt välvillig inställning kan man anklaga dokumentären för att ha besvarat någon av frågorna vare sig utförligt eller väl.

Rubriken på programmet är lika obegriplig nu som innan det sändes. Vad eller vem är bögfaktorn? Är Kristdemokraterna bögfaktorn i samhället? Eller hotar partiet bögfaktorn?

Nåväl. Utan att gå in på detaljerna i programmet, än mindre fortsätta älta programrubriken, så fruktade jag något mycket, mycket värre. Mitt slutintryck var ett parti med åsiktsskillnader där en gruppering, relativt liten tror jag, anser att den andra grupperingen (partiledningen) har fel. Dvs. precis som vilket annat parti som helst. Skillnaden är förstås de valda ämnena. Kalla mig cynisk, men jag misstänker för övrigt att "Bögfaktorn" inte lockade fullt så många tittare som "Melodifestivalen 2006 - dagen efter" som sändes samma tid i systerkanalen.

Lyssnar på Peter Le Marc just nu

Jag kommer aldrig glömma hans konsert i slottsparken i stan där jag är född. Det måste ha varit 1993. En fantastisk sommarkväll. Trollkarlen från Trollhättan förtrollade oss... klyschometern slår i taket. Nåväl. När han av polis blev ombedd att sluta sade han bara kort: "Vi ses uppe vid korvkiosken om en halvtimme." Kul skämt tänkte jag. Jag cyklade hemåt men vände halvvägs och styrde tillbaka mot korvkiosken. "Tänk om han menade det där med korvkiosken." Jag trodde inte det var sant först, men där satt han, Peter Le Marc, Sveriges just då störste artist, i en av de nya busskurerna och spelade med några killar i bandet. Folk satt på taket och hängde ned för att få en glimt. Folk sjöng och skrattade. För en liten stund var centrumtorget i stan där jag är född vackert.

Idag har jag lyssnat femtioelva gånger på låten "Drivved" av och med Peter Le Marc. Jag önskar så innerligt att jag hade varit en av dem särskilt inbjudna till hans återkomst på Nalen förra året. Jag såg tv-inspelningen. Jag såg de som fällde en tår. Jag såg en artist födas på nytt. Sooom jag önskar att jag kunde fått vara med. Jag önskar att jag fått vara en del av den täthet som gick ända in i mitt vardagsrum. Hur skulle det då inte ha varit att sitta där nedanför scenen? Om jag var förbannad på mig själv över den missade TAW-konserten så var jag avgrundsdjupt avundsjuk på de som satt på Nalen framför denna känsliga själ.

Drivved
"I stan där jag är född, finns ett torg och en kiosk,en kullerstensgata, och älven försåsOch mänskor som trampar, till en skitig fabrik,där den ena dan, är den andra lik. Och min pappa är död sen i våras, han skrev inte ens vart han for,men han kommer om natten, på en månstråle,rätt in genom fönstret, till pojkrummet , där jag borHan säger, du och jag, vi är av samma sortVar vi än är, längtar vi alltid bortOm livet är älven som löper så bred,då är du och jag drivved, du och jag vi är drivvedI stan där jag bor nu, där bor en miljon, här finns kyrkor och slott, med tinnar och tornOch mänskor som strömmar, tittar alltid långt, långt bort,ingen möter ens blick, ingen avslöjar någotOch min pojk ligger vaken till midnatt, han är rädd för att somna inSå jag smyger mej ner, vid hans sidaVi räknar himlens stjärnor, och jag stryker min hand mot hans kindJag viskar, du och jag…Det finns två sorters människor här i världenDom som får stjärnhimlen när dom begär denOch som med självklarhet, tar för sig var dagSå finns det dom som får slåss för varje andetagÅ, lille konstnär, din känsliga själDu vill få världen att skratta, men den har dej ihjälEtt spel med märkta kort, ett spel du aldrig kan vinnaOch denna sällsamma längtan, är allt du ska finna. Du och jag…"

AmeriCanadian readers, I greet thee!

According to my Webstats I've had the pleasure of attracting readers from both the United States of America as well as Canada. Unfortunately I had to republish the blog and thus lost stats on previous visits from abroad. So, therefore you are even more welcome - although I suspect you're visits were rather short after realising that the English headlines on my blog promised text in another language than Swedish.

So from now on it is my intention to write a post now and then in English. This will either increase the amount of English reading/speaking visitors to this blog or, potentially, give me a rather clear message regarding my inability to write in an entertaining manner on subjects interesting to English reading/speaking visitors. Only time will tell...

USA:s nya säkerhetsstrategi - It's the Democracy Stupid!

Den amerikanska regeringen har precis presenterat en ny omfattande säkerhetsstrategi. Global demokratisering är ett uttalat mål. Introduktionen säger att:

"It is the policy of the United States to seek and support democratic movements and institutions in every nation and culture, with the ultimate goal of ending tyranny in our world. In the world today, the fundamental character of regimes matters as much as the distribution of power among them. The goal of our statecraft is to help create a world of democratic, well-governed states that can meet the needs of their citizens and conduct themselves responsibly in the international system. This is the best way to provide enduring security for the American people."

Det skadar givetvis inte att sätta ribban högt. Men för att sätta målet i perspektiv tilläggs också en liten om än betydande brasklapp:

"Achieving this goal is the work of generations."

En värld av demokratier är trots allt inget man åstadkommer i en handvändning.

Notoriska USA-hatare låter sig förstås inte luras. USA-skeptikerna gillar konklusioner såsom:

"The times require an ambitious national security strategy, yet one recognizing the limits to what even a nation as powerful as the United States can achieve by itself. "

Sådana skrivningar tilltalar inte bara européer.

"Our national security strategy is idealistic about goals, and realistic about means. "

Hoppla! Där förlorade Bush européerna igen.

Nåväl, godspeed. Ni lär behöva det. Med eller utan Europas stöd.

No Catwoman No Cry

Jag kan rekommendera att betala cirka 200 spänn per månad för att hyra DVD-filmer från Boxman. Stort urval och mycket smidigt. Däremot kan jag inte rekommendera min frus senaste val: "Catwoman". Och då spelar ändå hotta och begåvade Halle Berry huvudrollen. Lambert Wilson spelar hennes elake chef. Kanske minns du honom i rollen som den osannolikt hale Merovingian i Matrixtrilogins senare delar? Ytterst välklädd, fantastisk fransk brytning? Inte? Gift med Persephone som spelades av inte helt fula Monica Belucci? Nu föll poletten ned för halva befolkningen - männen. Men näe... det här var inte så roligt. Filmen vann en välförtjänt Golden Raspberry Award för sämsta film 2004.

Lost and Found in Translation

Sitter just nu och återupptäcker Sofia Coppola's übermysiga film "Lost in Translation". Bill Murray är... magnifik och Scarlett Johansen mittemellan trulig och vacker. Filmen är inte lik någonting annat jag sett. En lugn toppfilm.

Lyssnar på Tomas Andersson Wij just nu

Någon berättade för mig att Tomas Andersson Wij nyligen spelat live i min hemstad. HUR I H-E KUNDE JAG MISSA DET?! Jag får trösta mig med att lyssna för femtielfte gången på senaste singeln "En hel värld inom mig". Hans nästan kusliga förmåga att måla bilder av det han sjunger om är intakt. Om det sedan är hans bilder jag ser eller ej spelar ju egentligen ingen roll.

Det enda tråkiga med Andersson Wijs poetiska förmåga är att texterna nästan skymmer de eminenta melodierna. "En hel värld inom mig" är den kanske vackraste av de alla... Jag glömmer aldrig vem det var som tipsade mig om denne ord- och tonsmed. Jag är evigt tacksam.

Bowling Alone...

Spelade årlig bowlingturnering med svåger och dennes kompisgäng i går på Kungsholmens bowling. Jag har gått segrande ur bataljen fler gånger än någon annan i denna muntra skara. Min genomklappning i år var total och iögonfallande. Har aldrig någonsin spelat så dåligt. Trötthet, öl och fel klot var mina enda bortförklaringar. Men de kunde inte förklara bort sååå mycket av mitt misslyckande... Jag skäms. Nu måste jag gå och bowl alone några gånger för att aldrig någonsin mer spela så dåligt. Nästa år ska jag krossa mina motståndare. Shock and awe helt enkelt. I år blev det bara shock. Mest chockad var jag...

Lyssnar på a-ha just nu

Just nu är det "Dark Is The Night (For All)" med a-ha för hela slanten på mp3-spelaren. Jag har en lätt fixering vid detta första spåret på sista albumet (Memorial Beach, 1993) innan uppbrottet 1994. Det går inte en vecka, periodvis inte en dag, utan att den spelas. Så har det varit sedan 1993. Texten handlar uppenbarligen om uppbrott, att gå vidare, att göra något nytt och inte sörja det som varit. Å andra sidan kan det vara jag som fattat helt fel...

"It's time we said goodbye
Time now to decide
O' don't you feel so small
Dark is the night for all
It's time we moved out West
This time will be the best'
And when the evenings fall
Dark is the night for all
It's time...to break free
It's time to pull away
For you and me
It's time...to break free
We need to celebrate the mystery
It's time we said goodbye
Time for you and I
O' don't you feel so small
Dark is the night for all"

Länken mellan West Wing och American Idol

Otroligt nog fann jag en röd tråd mellan dagens avsnitt av West Wing, som jag vill minnas hette "A Change Is Gonna Come", och dagens avsnitt av American Idol där en man som blev gråhårig vid fjorton års ålder(!) chockade domare och tv-tittare med att faktiskt kunna sjunga... "A Change Is Gonna Come". Ikväll har jag sett alldeles för mycket på tv.

West Wing Got Married With Children...

Första säsongen av West Wing var underbar. Andra säsongen jättebra, sen började det ganska snabbt bli tjatigt att se samma karaktärer gå snabbt fram och tillbaka i samma eller ungefär samma korridorer och spruta ur sig iögonfallande intelligenta repliker i nästan lika högt tempo som mamma och dotter i Gilmore Girls. Till slut kändes det som om jag såg nästan samma avsnitt om och om igen...

I år känns det som en slags nytändning. Kanske mer för mig än för serien i sig. Vet dock inte om just dagens avsnitt stod ut från mängden. Riktigt trevligt var det visserligen att se Al Bundy (Married With Children, eller Våra värsta år på svenska) i dagens avsnitt. Skådespelaren Ed O'Neill kan också avnjutas i oslipade filmdiamanterna The Spanish Prisoner och Spartan. Via länkarna till vänster kan du se vad dessa filmer har gemensamt utöver Mr. O'Neill.

NAD 7240PE tillgänglig för 1000 kronor...

...på blocket.se men jag tycker det är lite för dyrt. Jag väntar lite till...

Söker du biljett till Iron Maiden i Globen?

Klockan 10.22 idag såldes biljetter på blocket.se enligt följande.

Lyssnar på Röyksopp just nu

Dagens låt är inte pinfärsk den heller men ändå äckligt bra. "What Else Is There?" med Karin Dreijer från svenska The Knife på sång är bitterljuv pop när den är som bäst.

Du bör kunna lyssna på en liten bit av låten här.

För övrigt väntar jag otåligt på...

...Claes Arvidssons kommande bok om Olof Palme "Med verkligheten som fiende" som enligt författaren utkommer "senare i vår". Tills dess rekommenderar jag varmt följande två alster:

1. Arvidssons artikel i Svenska Dagbladet, "Vi lever med neutralismen".

2. Arvidssons fantastiska bok om "Ett annat land. Sverige och det långa 70-talet".

Snart är det dags igen - Formel 1 2006

Äntligen, äntligen, äntligen... dags att ta fram ratt och pedaler och installera Geoff Crammonds "Grand Prix 4" i nya datorn, för nu blir det åka av.

Den 10-12 mars drar paradiset in i TV-rutan igen. Formel 1-mästerskapet 2006 ska enligt den nya tillhandahållaren, TV3, ge tittaren "möjligheten att följa Formel 1 på närmre håll än någonsin tidigare". Det kan ju för all del ifrågasättas å det grövsta eftersom "[s]äsongspremiären i Bahrain och samtliga deltävlingar i Europa sänds i TV3. Resterande deltävlingar och samtliga lördagskval sänds i ZTV." Jag får inte in ZTV i stugan. Förb......

För mer information rekommenderas The Official Formula 1 website.

Tävlingskalendern ser i korthet ut som följer:

1. Bahrains GP, Bahrain 10-12 mars
2. Malaysias GP, Kuala Lumpur 17-19 mars
3. Australiens GP, Melbourne 30 mars-2 april
4. San Marinos GP 2006, Imola 21-23 april
5. Europas GP, Nürburgring 5-7 maj
6. Spaniens GP, Catalunya 12-14 maj
7. Monacos GP, Monte Carlo 25-28 maj
8. Storbritanniens GP, Silverstone 9-11 juni
9. Kanadas GP, Montreal 23-25 juni
10. USA:s GP, Indianapolis 30 juni-2 juli
11. Frankrikes GP, Magny-Cours 14-16 juli
12. Tysklands GP, Hockenheim 28-30 juli
13. Ungerns GP, Budapest 4-6 augusti
14. Turkiets GP, Istanbul 25-27 augusti
15. Italiens GP, Monza 8-10 september
16. Belgiens GP, Spa 15-17 september
17. Kinas GP, Shanghai 29 september-1 okt
18. Japans GP, Suzuka 6-8 oktober
19. Brasiliens GP, Sao Paulo 20-22 oktober

För övrigt väntar jag fortfarande på att Microsoft ska presentera ett Formel 1-spel till XBOX. Det får gärna ha ett minimum av spelkänsla. Använd känslan i Rallisport Challenge 2 som förebild. Tack!

Världens mest bortglömda kriser

Varje år listar Läkare utan gränser världens mest bortglömda kriser. Förra årets lista såg ut så här:

Kongo-Kinshasa
Tjetjenien
Haiti
Hiv/aids
Indien
Sudan
Somalia
Colombia
Uganda
Elfenbenskusten

Som bekant bygger Läkare utan gränsers verksamhet helt på frivilliga bidrag. Dels av de volontärer som arbetar gratis i världens alla hörn för människors väl och ve, dels av de människor som väljer att stödja verksamheten med frivilliga ekonomiska bidrag. Känner du dig inte kapabel att göra det första kan du med lätthet göra det senare. Plusgiro: 90 06 03-2 Bankgiro: 900-60 32.

A Genocide In Slow Motion

Och i eminenta The New York Review of Books kan man läsa en intressant artikel om världens mest kända nu pågående folkmord. Artikelförfattaren Nicholas D. Kristof poängterar den röda tråden i alla folkmord: omvärlden vände blicken åt ett annat håll.

The Next Iraqi War? Sectarianism and Civil Conflict

Irak har sedan de allierade ländernas ockupation kunnat gå flera olika framtider till mötes. Valet som hölls förra året var en veritabel spark i skrevet på terroristerna som vällt in via vissa grannländer och som försöker störta landet i bråddjupet. Det som började som ett sunnidominerat uppror mot ockupationsmakten förvandlades snabbt till ett alldeles uppenbart försök att med barbariska terrordåd, som vanligt mot helt oskyldiga civila, skapa våldsamma motsättningar mellan sunnimuslimska och shiamuslimska grupper som leder landet allt närmre ett inbördeskrig. En del skulle säga att det i viss utsträckning redan pågår. Att shiamuslimska grupper i månad efter månad valt att inte svara med samma mynt har varit en självklar förklaringsfaktor till att motsättningarna inte blivit värre än de varit. Men som International Crisis Group skriver i sin rapport "The Next Iraqi War? Sectarianism and Civil Conflict" så är den blodiga attacken mot shiamuslimsk helgedom i Samarra den 22 februari och efterföljande shiitiska attacker mot sunnitiska moskéer och sunniaraber det senaste tecknet på att Irak sjunker allt närmre katastrofen.

Och som The Economist skriver nyligen är shia-sunnikonflikten i Irak en spegelbild av en större konflikt inom islam. Den kampen förs i Irak och måste stoppas. Men det görs förstås inte med militära utan med politiska medel. Den kampen kan USA och dess allierade bara bistå men aldrig lösa. Samtidigt är det troligen i den här kampen som nyckeln till ett Irak i fred återfinns. Terroristerna behöver inte vinna mot USA på marken - det räcker, som The Economist påpekar - att de lyckas göra Irak "ungovernable". Irak har inte varit "governable" på länge...

Världens barn behöver föräldrar - stöd UNICEF

Stöd UNICEF:s verksamhet och bli en världsförälder.

End of the line - Where ships go to die...

Foreign Policy hade för en tid sedan ett makalöst bildspel och kortreportage om demontering av fartyg och supertankers i Chittagong, Bangladesh. Demontering av uttjänta kommersiella fartyg är förstås inget nytt. Det som är häpnadsväckande är hur det går till i Bangladesh. Först körs fartyget upp på en enorm strand. När tidvattnet gjort sitt tillträder en armé av människor som styckar fartygen, i det närmaste, för hand! Sällan har klyschan om "en bild säger mer än tusen ord" passat så bra som här...

Att leva i ett nordkoreanskt koncentrationsläger

För den som tror att koncentrationsläger tillhör det förflutna så kan ett följande läsning rekommenderas. Den sinnessjuka nordkoreanska regimen har som bekant aldrig kommit till korta när det gäller att plåga det egna folket och uppämma nukleär kompetens och använda den som en politisk spelbricka. Vittnesmålen från utsatta nordkoreaner är nästan ofattbara. Orkar du kan du läsa om fler livsöden här.

The Simpsons viktigare än grundlagen

BBC News meddelar att en opinionsundersökning i USA visar att amerikaner vet mer om The Simpsons än de fem friheterna i första tillägget i konstitutionen. Jag är övertygad om att svenskarna också vet mer om The Simpsons än motsvarande svensk grundlag.

Vi talar här om två storheter; grundlag och The Simpsons. Och eftersom The Simpsons faktiskt är världens bästa tv-serie så är åtminstone jag beredd att ha överseende med både amerikansk och trolig svensk okunskap om bägge nationers viktigaste lagrum. En ofrånkomlig invändning är förstås att en normalbegåvad person borde kunna minnas bägge nämnda storheter.

Endast 1 av 1000 tillfrågade amerikaner kunde namnen på alla fem "First Amendment freedoms"*. Det är ju faktiskt lite pinsamt. Vad som däremot är en praktskandal är att endast 22% kunde namnen på samtliga fem medlemmar av familjen Simpson. Illa, mycket illa.

* För den vetgirige:
The five freedoms - speech, religion, press, assembly and petition for redress of grievances.

Tidens tecken: USA dumpar Europa för Asien

Nu börjar det ske, det som USA:s regering aviserade för en tid sedan. Diplomatkåren ska delvis omplaceras. Asien är en mycket viktigare region än Europa i framtiden. Kalla mig cyniker, men det är inte svårt att hålla med.